Välkommen till min blogg!

Välkommen till min blogg och min värld av drömmar. Små och stora. Krispiga och söta. Dagdrömmar. Drömmar som visar sig under natten. Gyllene ätbara småkakedrömmar. Ja, helt enkelt drömmar av alla de slag. Virvlande, svindlande och mestadels alldeles, alldeles underbara. 

Jag har funderat mycket kring att starta den här bloggen. Haft ideér och formen så gott som färdig. Men, jag har ändå inte tagit mig i kragen och kommit igång förrens nu. Precis så kan det ofta vara för mig med bakning också. Jag vet såväl precis vad jag skulle vilja baka men just det där första steget mot att komma igång och blanda ihop småkakesmeten kan kännas som att bestiga berg. Det är så intressant att det blir och känns så. Oavsett om det är att komma igång med bloggen, baka småkakor eller ta det där allra första steget mot något annat som känns härligt, spännande och viktigt i livet. Det krävs att jag helt enkelt bara kommer igång och gör det. Just do it.

Jag är så glad att vara igång och nu när jag skrivit mitt allra första blogginlägg vet jag att det snarare kommer att bli en utmaning att begränsa antalet inlägg än att hålla igång med tillräckligt många. Ha ha. Så kan jag bli när jag väl sätter igång och bakar också. Det kan vara svårt att sluta och ofta gör jag dubbel sats eller bakar flera saker på en gång. Jag brukar bli väldigt, väldigt trött av det. 

Så. För att den här bloggen ska bli så bra som möjligt både för mig och er så har jag bestämt mig för att ha 3 intentioner när jag bloggar.

1. Att vara modig och berätta om personliga saker även fast jag är osäker på vad ni som läser kommer att tänka, känna och tycka.
2. Att hålla mig till max 500 ord i varje blogginlägg, för att inte trötta ut er med alltför långt filosoferande. Jag lovar, jag skulle kunna skriva hur långt som helst när jag väl kommer igång.
3. Att fortsätta bjuda på bakupplevelser av alla möjliga och omöjliga slag. Bakning är så viktigt!

Nu är jag uppe i 390 ord. Det här kan bli bra till slut, mitt allra första blogginlägg. Det är en stor känsla. Samma slags känsla som när jag i gymnasiet lärde mig baka hemgjord bananstubbe. Minns hur stolt och nöjd jag var när jag bjöd mina föräldrar och syskon därhemma på den där bananen. 

Tänk vad hjälpsamt det kan vara ibland att just begränsa sig. Det räcker utmärkt med 1 bananstubbe, det behöver inte alltid vara ett helt gottebord för att det ska smaka gott.

Du är nu en del i mitt firande av att bloggen härmed äntligen är invigd. Hurra för oss! Det här kommer bli kul.

Jag vill speciellt tacka Liv och Mikael för peppen och hjälpen att till slut kunna trycka på publicera knappen. Har ännu inte lärt mig länka till deras bloggar men det ska jag lära mig såklart också. Tålamod, puh.

Dream on... Så hörs vi snart igen!

Johanna