Mumsig semester

Under de första dagarna på semestern har jag hunnit baka flera olika saker. Härligt. Jag märker att bakningen alltmer blir en naturlig del i vardagen och att det inte krävs så mycket planering eller energi längre för att baka. En skön känsla.

Först av allt gav jag mig an att baka glutenfritt matbröd. Jag tror inte att jag någon gång tidigare bakat glutenfritt av just matbröd så det var extra kul och intressant. Speciellt eftersom min sambos mamma, och även syster, är glutenintoleranta och har väldans stor glädje av brödet om det blir gott.

Såhär blev det. Inte så värst högt men jag är nöjd och glad ändå. Jag kalljäste degen under natten i kylen och hoppas det bidrog lite till smaken också. Sambons mamma mumsade och verkade uppskatta både smak och konsistens. Så himla roligt.

Drömmar blev det också. Glutenfria även de. Och himla goda. Smakade inte så annorlunda än vanliga drömmar. Ungefär 1/4 av den totala mjölmängden (glutenfri mjölmix) bytte jag ut till kokosmjöl och det blev himla gott.

En annan deg som jag kalljäste var degen till hamburger- och korvbröd som jag bjöd släktingarna på sista kvällen. De verkade uppskattade också och det är så trevligt att få bjuda många matglada på en gång och se att det  blir lyckat. Gurkmeja gör susen för att få den gyllene färgen att bli ännu mera guldig.

Och chokladkakor bakade jag också men de blev sisådär. Att baka handlar väldigt mycket om ödmjukhet tänker jag. Acceptans. Och tålamod. Hur bra som helst för mig att öva på:)

Dream on...!

Nedräkningen har börjat

Om exakt 2 dagar och 18 timmar sätter jag mig på tåget norrut. Det är då min semester börjar. Förutom något gott att äta så är min absoluta favorittidning alltid nära till hands.

Hembakat. Tidningen som är så mysig. Hemtrevlig. Och charmig. Massor av recept och roliga reportage. Den senaste tiden har jag märkt något fantastiskt. Jag behöver inte längre baka för att känna "bakruset". Nuförtiden räcker det med att låta blicken falla på tidningen så kommer den där härliga, glada känslan av sig själv. Vilken grej. 

Ett av mina mål med bakningen är att få vara med i den tidningen. Att få berätta om hur man kan baka sig till sina drömmar. Drömmar av alla de slag. Inte bara ätbara småkakor.

Dream on...!

Bilden är tagen av den fantastiska
fotografduon hos www.metamorphose.se

Kubb utan pinnar och kung

Idag har jag bakat mandelkubb. De påminner mig om mormor. Hon var en kraftfull och tydlig kvinna med mycket på gång.

Mormor hette Vera och höll igång mest hela tiden. Förutom att vara engagerad och aktiv i olika sammanhang så minns jag att hon även bakade ofta. Jag märker att jag är lik mormor och det får mig att le.

Kubben är det bakverk jag förknippar allra mest med henne så det känns extra fint att baka just dem idag.

Jag tror att de spröda och mandeldistinkta kubben är en av mammas absoluta favoritfikabröd. Så nästa gång vi kommer till mamma och pappa så medföljer resultatet av dagens bakning som en present.

 

Det är så himla roligt att ge bort det jag bakat och veta att den som är mottagare verkligen uppskattar det. 

  

Dream on...!

Jag försöker välja

I helgen har jag än så länge absolut ingenting inbokat. Möjligheten att baka är alltså enormt stor. Det är så underbart att ha flera dagar framför mig där jag vet att det finns tid och plats för bakupplevelser.

Jag skulle nog vilja baka matbröd. Limpor är jag mest sugen på. Det känns liksom rejälare och mer av en utmaning att lyckas med. Och samtidigt är de också charmiga att äta upp även när de inte blir så bra.

Det är så vackert med limpor. Som ett konstverk. Och de är var och en lika unika som oss människor.

Jag är sugen på att baka vetebröd också. Med vanilj. Men frysen är så full så det får inte plats med både limpor och bullar där nu. Åh... Och frysa in behöver jag ju göra för jag klarar då rakt inte äta upp alla på en gång. Inte ens de andra fika- och brödälskarna i familjen här hemma orkar äta upp alltihopa.

Får nog börja med att strukturera om i frysen och fortsätta äta upp det som finns där. Tålamod... Puh. Några limpor däremot ska jag nog kunna få plats med. Hurra!

Dream on...!

Den största lärdomen - fika

Fikastunder av alla de slag gör mig lugn. Ger tid till reflektion. Öppnar upp för nya insikter. Och ger mig ovärderlig livsenergi. 

Ibland är det mycket i livet. Olika saker som på olika sätt påverkar och som gör att energin inte är självklar. Då betyder det extra mycket att jag tar mig tid till stunder med fika. Jag märker hur otroligt mycket fikastunder betyder för mig och det är så härligt att ha funnit en källa som är så nära och möjlig att vara i ofta. Hurra!

I går besökte jag en ny mysig och vacker fikaoas med en vän, Herrängens gård. Jag är så tacksam för att ha blivit guidad dit. Det var både så vackert med massor av grönska av alla de slag och gott om plats att sitta i lugn och ro. Hembakt och mycket att välja på och en himla trevlig ung kille som verkligen var på tårna för att serva och visa omtanke i kassan. Och så fint sällskap att filosofera med!

Det blev en smarrig grillad macka till lunch först, med salami och brieost. Mmm. Den serverades på en underbar gammal tallrik med mitt absoluta favoritmönster av blommor. Mackan var inte så stor så jag var fortfarande lite hungrig efter den. En bra strategi, att äta lite mindre lunch så att det finns plats för fikabrödet också.

Jag valde en kardemummabulla - den allra största. Var lite fundersam utifall den skulle vara torr eftersom den stod framme. Men ack så god den var och alldeles ljuvligt fyllig och lite knaprig utanpå. Och en fin cappucino till bullen. Det blev en mycket god och trevlig pratfika i solen.

Hade jag orkat hade det varit underbart att prova allt de erbjöd. Jag kommer garanterat tillbaka så möjligheten finns ju till det, jippi. Det fanns många sorters hembakat och varianter jag tror har sitt ursprung långt tillbaka i tiden. Mysigt och nostalgiskt. Precis såhär tycker jag ett café ska vara.

Jag har lärt mig att inte underskatta fikastunder. Det är en av mina största lärdomar, fikastunderna har förgyllt och förstärkt så många stunder i livet för mig. Jag är så glad och tacksam över den insikten.

Dream on...!