Jag minns mormors fruktkaka

Känslan av att fixa, dona, greja och pyssla hemma. Den är fantastisk. Att vara hemma är viktigt för mig. Att ha tid, och ta mig tid, att bara vara hemma. Det tycker jag om.

Jag sitter sällan still utan fixar ofta med alla möjliga saker. Igår rensade jag i en hylla i köket. Det blev så bra! Det blev en ännu tydligare fika- och bakinspirerad hylla med mina 12 underbara kaffekoppar jag köpte på loppis tidigt i somras. Vilket fynd jag gjorde och jag blir så pirrig och glad varje gång jag ser dem. De verkar trivas där de står nära varandra.

Jag har lagt märke till att den där ljuvliga må bra känslan kommer till mig bara av att titta på kaffekopparna och receptböckerna i hyllan. Det är häftigt att det kan räcka med att se något för att kroppen ska känna sig så skön och välmående.

Min fantastiskt kreativa syster har sytt en bagarmössa till mig. Visst är den vacker? Den står där i hyllan och påminner mig om mina drömmar. När hon berättade för mig att hon sytt mössan av mormors vackra lakan med brodyr på så blev jag tårögd och så glad. Så vackert och fint att mormor också får plats i hyllan och hos mig och oss.

Fruktkaka minns jag att mormor brukade baka. En sådan där lite rejälare med olika slags torkad frukt i. Jag minns att den inte var min favorit men hade jag fått smaka den nu hade jag garanterat älskat den. Men jag minns känslan av att sitta i köket hos mormor och morfar när mormor skar upp kakan, vilken mysig känsla. Hon stod ofta i köket med förklädet på och det fanns alltid hembakt hemma hos dem. Flera sorter. Såklart. På den tiden skulle jag tro att det var otänkbart att köpa färdiga bullar eller sockerkaka eller småkakor.

Jag hoppas det blir mer likt den tiden snart igen för oss som lever nu. Att vara hemma lite mer och att lära oss av våra mor- och farföräldrar. Värdesätta att göra saker från grunden. Ge det tid och ta det på allvar. Det tror jag på.

Dream on...!