Plötsligt händer det...

... tack vare en seg förkylning som dröjer sig kvar. Lusten att börja blogga infinner sig igen och spontanbesöket på Gamla Orangeriet ger ny kraft.

Gamla Orangeriet i Bergianska trädgården är ett av mina absoluta favoritcaféer/restauranger. Det ligger bara 1,5 km från oss och om jag vill kan jag gå längs Brunnsvikens kant för att ta mig dit. Idag var det en alldeles lagom lång promenad för mig som fortfarande är krasslig och inte i 100% form.

Jag älskar att fika och ställer höga krav på de caféer jag besöker. Orangeriet är ett av de få cafeér som är en riktigt härlig 10-poängare. 

Personalen är hjärtliga, närvarande och engagerade. De välkomnar mig när jag kliver in genom entrén och trots att det var kö gick det förvånansvärt fort att komma fram till kassan och få beställa.

När jag tänker högt och berättar för dem om min längtan efter en liten kaka trollar de snabbt fram just en sådan. En bedårande liten bondkaka, betydligt mindre än de större de säljer på disken. Vilken service.

Cappucinon är len och gräddig i smaken. Mjuk och varm. Toppad med ett hjärta. Jag smälter. En i personalen skapar underverket så snart jag har beställt och när jag samlat ihop mig själv och har betalat så finns mästerverket redan på brickan. Kan det bli bättre...?

Miljön. Det droppar här och där. Kanske inte drömlikt för personalen och ägaren men för mig som gäst känns det äkta och avslappnat. Lokalen och inredningen är i full harmoni och det är enkelt att sjunka in i en behaglig sinnesstämning när jag ser de vita borden och de gråa nyanserna runtomkring.

Just idag finns det också gott om plats vid borden och jag väljer ett lagom stort bord och gör plats för både mig själv och fikat. Regnet som duggar utanför gör det extra mysigt att avnjuta fikat därinne och jag sjunker in i lugnet även jag.

Jag längtar redan till nästa fikastund på Orangeriet. Då ska jag njuta minst lika mycket som idag.

Dream on...!