Idag fick jag äntligen till det. De blev sådär ljuvligt spröda, knapriga och lätt fluffiga. Gyllengula och vaniljdoftande. Och alldeles lagom stora.
Jag har kommit på knepet som gör Drömmarna alldeles perfekta. Hemligheten är egentligen rätt så enkel. Självklar. Jag har kämpat och bökat och stökat många gånger tidigare för att få drömsmeten att bli bra. Men kakorna har antingen blivit för hårda, för små, för platta eller helt enkelt inte goda.
Jag tror att det kan vara så att jag helt enkelt kämpat för mycket. Missat att det ju faktiskt bara handlar om att låta smöret bli varmt i rumstemperatur först. Och att låta smeten slippa bli uppäten av allt för mycket mjöl. Det är så jädra lätt att ha i för mycket mjöl. Knepet är att vara här och nu.
Ungefär som med livets Drömmar. Ibland är det lätt hänt att jag skyndar och stressar och kämpar och försöker sträva hårt för att nå det jag önskar. Att det blir lite för komplicerat och krångligt. Istället för att stanna upp och ta in livet, känna och se storheten i att leva. Bara vara och må bra liksom. Inte överarbeta mig själv. Jag gillar den insikten.
Dream on...!
Älskar att läsa dina tankar i ord.. och få knapra dina drömmar och höra om de drömmar som byggt bo i hjärtat men att också minnas att ibland är det stunden i sig som är härligast <3. Kramar
SvaraRadera